Vi konstaterade idag att Hjalmar och Josefin har fått bra utväxling på sina projektarbeten. Vi kan alla varmt rekommendera att tävla med sitt projekt och jobba hårt med rapporten. Kan även passa på att rekommendera att söka uppdrag som eskort inom Unga Forskare.

För att ytterligare understryka vår poäng så vill vi berätta att vi idag varit på en fantastisk cykeltur i Yangshou. Det är för övrigt i Yangshou vi är nu och inte i Guilin. Guilin är mestadels ett ställe man passerar igenom på väg till och från flygplatsen.

Efter vårt cykeläventyr har vi varit på matlagsningskurs. Att på egen hand få laga riktig kinesisk mat var en av de bästa upplevelserna än så länge. Vi lagade dumplings, kyckling med jordnötter och wokad äggplanta. Vi har sett till att spara alla recept och kanske till och med postar ett här om det blir tid.

Imorgon kommer vi börja dagen med en båttur på floden som går igenom Yangshou, för att därefter bege oss till flygplatsen för resa vidare emot Hong Kong. Vidare uppdateringar följer.

Bilder från Beijing och Shanghai den 9 och 10 augusti.

Vi har som ni märker inte mycket tid att blogga just nu. En kort resumé är dock att Förbjudna staden är jättestor och att det finns jättefina snabbtåg i Kina. Shanghai är dessutom väldigt coolt. World Financial Center är jättehögt. Det är roligt med låtsaskarate. Och nu är vi i Guilin.

Fler uppdatering följer efterhand som vi har tid att blogga.

Idag har vi varit på en fantastisk tur till kinesiska muren arrangerad av Leo Hostel som ligger nära Qianmen. Det vanligaste när man besöker kinesiska muren är att man hamnar vid det som kallas Badaling. Tyvärr har kineserna byggt ett mindre nöjesfält vid Badaling och det är därför otroligt ocharmigt. Vi åkte därför till en av de orestaurerade delarna av muren med Leo Hostels “Secret Wall Hike”. Vi vet alltså inte riktigt exakt vad stället hette, men det låg inte mer än ca 25 minuter med buss från Badaling. Tillskillnad från Badaling var det däremot helt folktomt.

Väl där lämnades vi vid foten av ett ca 6 km långt bergspass igenom vilket muren slingrar sig upp emot toppen på ett närliggande berg. Det låter inte så långt, men med ganska många hundra meter stigning blev det en rejäl strapats. Det var alltså bara att börja vandra. Hela vägen upp och ner igen tog ca 3½ timma, men det var en fantastisk upplevelse. De enda vid såg längs vägen var personer från vår grupp. Vi var alltså högst 30 personer längs denna långa och orestaurerade del av muren.

Ett tips ifall ni någon gång åker till Beijing och letar upp Leo Hostels tur är dock att ta med massvis med vatten. Det var säkert 30 grader hela dagen idag och vi hade 1,5 liter vatten per person, vilket tog slut ca 30 minuter innan slutet.

Ikväll skall vi dels ut och fixa tågbiljetter till Shanghai, men även gå en sväng i Hutongerna nära vårt hotell. Förhoppningsvis hittar vi någon trevlig restaurang att spendera kvällen på. Imorgon blir det Förbjudna Staden och shopping, samt tåg till Shanghai.

Uppdatering från Beijing

Vi har efter en kort flygresa och en betydligt längre taxiresa tagit oss till vårt hotell i Beijing. Under eftermiddagen och kvällen har vi letat reda på det hostel med vilket vi imorgon skall åka och besöka kinesiska muren.

Efter att under ca 40 minuter försökt lägga upp ett fungerande filmklipp från prisutdelningen har jag tyvärr behövt ge upp. Kanske vi kan lyckas få fram ett filmklipp framöver.

Imorgon kan ni se fram emot bilder från muren. Nu är det dock läggdags. Godnatt!

View high resolution

Idag var det prisutdelning på CASTIC. Vi kan glädjas åt att Hjalmar fick motta ett särskilt omnämnande för sitt projekt, samt att både Hjalmar och Josefin har fått stå på sen inför ett par tusen tokigt glada kineser. För att fira detta lägger vi därför upp denna bild på oss alla tre i roliga, mongoliska hattar. Imorgon åker vi till Beijing. Godnatt.

Bilder den 5 augusti. Xilamuren, drygt två timmar bussresa nordöst om Hohhot, Inre Mongoliet.

De vidsträckta steppernas land

Eftersom vi eskorter inte får vara med under domarnas besök i utställningshallen så åkte vi på idag på en utflykt till ett område som kallas Xilamuren. Xilamuren betyder Yellow Water på mongoliska och är namnet på en väldig grässtepp nordöst om Hohhot. Hela Inre Monogoliet och Mongoliet är känt för sina vidsträckta grässtepper. Och det kan man förstå efter att besökt dem. Det är lätt att föreställa sig hur de mongoliska horderna stormat fram i dammet när de tränade det kavalleri som skulle bidra till deras erövring av Asien.

Efter att med buss slingrat oss två timmar norr om Hohhot, över berg och genom dalar, så kom vi upp på dessa berömda stepper. Vid ankomsten bjöds vi på välbekant, mongolisk skönsång och en flod av lika mongoliskt brännvin. Efter att ätit en ceremoniell förmiddagsfika bestående av sötade ostar (och ännu mer brännvin) i en yurt, alltså ett runt mongoliskt tält, begav vi oss ut på steppern.

För att uppleva stepperna på riktigt måste man såklart se dem från hästryggen. Vi fick möjlighet att tillsammans med en skara små, seniga och extremt solbrända gubbar rida fram över deras enorma gräsmattor. Min guide blev särskilt entusiastisk när han förstod att jag pratade lite kinesiska och red som jagad av en japansk invasionsstyrka. Det var lite lätt skrämmande, men blev lättare tackvare allt mongoliskt brännvin vi druckit.

Efter ett par timmar, lätt omtöcknad och med öm bak, stuvades vi in i bussen igen och skumpade tillbaka till Hohhot. På det hela taget en väldigt lyckad dag.

Ett kort referat från domarnas besök

Daniel:	Berätta om dagen. Ni har blivit bedömda av CASTIC:s domare, eller hur?
Hjalmar:	Jo, det var tänkt så. Men det gick inte riktigt till som vi trott. Arrangörernas organisatoriska förmåga var väl inte på topp idag. Varje deltagare skulle bli bedömd av tre till sex domare. Första timmen var det ingen som bedömde. Andra timmen ingen. Detta trots att de tvingat upp oss kl 06:00 på morgonen. Så fortsatte det ända fram till lunch. Vi höll hoppet uppe och tänkte att de kommer nog efter lunch. Men det var fortsatt tomt efter lunch. Eftersom utställningen dessutom var stängd för besökare idag så satt jag och Josefin mest och rullade tummarna hela dagen. Det var konstigt med tanke på att vi rest så långt för att delta.
Daniel:	Men tillslut kom de väl någon?
Hjalmar:	Ja, efter vi pratat med voluntärerna så började de ringa runt. Efter en stund meddelade de att det skulle komma någon. Tillsist, när det endast återstod högst en och halv timme, så dök nästan alla domare upp på en gång. Vi hade hoppats att de skulle kunna förstå våra projekt, men nästan allihop talade så dålig engelska att de omöjligt kan ha förstått vad det handlade om. Det var i och för sig fortfarande en kul upplevelse och de sa flera gånger att projektet var intressant. Kan förresten tillägga att en professor i medicin ifrån Kina gav mig sitt visitkort, trots att vi knappt förstod ett ord vad den andre sa. Kan kanske komma till användning, vem vet.
Daniel:	Hur var det för dig då Josefin?
Josefin:	Det var lite mer normalt, men fortfarande väldigt lång väntan eftersom hela utställningshallen var tom. Men det är ingen risk att man blir helt sysslolös eftersom det ständigt kommer förbi kinesiska utställare som vill ta kort. Jag blev till och med bra kompis med några av de kinesiska deltagarna. Först kom de och ville ta kort, och sedan kom de tillbaka med en massa godis. Varje gång vi såg dem efter det så såg de jätteglada ut och vinkade ivrigt.

Bilder den 4 augusti

Invigningsceremoni och fotosession

Ännu en dag i lilleputtland avklarad. En känsla vi tagit med oss från dagen är att Utställningsgruppen (som arrangerar Utställningen Unga Forskare) borde åka på studieresa till CASTIC. Invigningsceremonin var minst sagt… speciell. Bland annat fick vi tillsammans med cirka 500 kineser svära en ed att följa tävlingens regler på heder och samvete. Vi misstänker att vi också svor att alltid vara lojala kommunisternas ungdomsförbund, men det var inte alldeles klart då alltsammans var helt på kinesiska. Andra inslag var synkroniserad dans av en massa små barn, samt högljudda utrop av kinesiska ungdomar som vajade flaggor tillhörande sina regioner. Väldigt bombastiskt och helt klart något UG skulle kunna ta intryck av. Eller inte.

Vad beträffar själva utställningen så visste vi redan i förväg att i princip ingen av besökarna skulle komma kunna tala engelska, alltså var de inte särskilt intresserade av innehållet i Hjalmar och Josefins projekt. Istället vill de ta ändlösa mängder bilder med de långa och ståtliga forskarna från Sverige. Sådana mängder att vi alla hade kramp i kinderna av att ständigt le på beställning när alltsammans var över. Komiskt var det dock med besked.

Efter lunch var det dags för “Cultural Program”. Idag bestod det av att besöka två lamaistiska tempel i centrala Hohhot. De var väldigt vackra, även om man ganska snart blir “mätt” på tempel. Som tur vad har vi väldigt trevligt sällskap i form av de andra internationella deltagarna. Tävlingar såsom CASTIC samlar onekligen en skara väldigt ambitiösa och inspirerande ungdomar från hela världen.

Efter våra tempelturer var det dags för “Host Dinner” vilket bestod av mer av det vi upplevde igår. Alltså hög musik och mongolisk mat. Ett nytt inslag för dagen var att de även serverade mongoliskt brännvin. Detta inmundigades helst snabbt då det luktade förskräckligt och smakade värre. Men en upplevelse var det likväl.